Ytterligare information om standardiseringsprodukter

Nedanstående gäller standarder och andra normativa dokument såsom tekniska specifikationer (TS) och workshopdokument (WA) som publicerats av SIS. Dessa dokument går här under samlingsnamnet standarder.

Follow this link to read the information on this page in English.

SIS olika standardiseringsprodukter

SIS erbjuder följande fem standardiseringsprodukter (med beteckningar):

  • Standard (SS)
  • Teknisk specifikation (TS)
  • Teknisk rapport (TR)
  • Workshopdokument (WA)
  • Handbok (SIS Hb)
Standard

Standarder är normativa dokument och ska innehålla krav, ”ska”, eller rekommendationer, ”bör”, eller både och. En standard som inte innehåller krav utan endast rekommendationer kallas för en vägledande standard.

Alla standardiseringsprodukter med en beteckning som börjar på SS är svenska standarder, oavsett om de är utarbetade på nationell, europeisk eller internationell nivå. Vissa av SIS standarder är nationellt utarbetade, de får då beteckningen SS, men de flesta av SIS standarder är utarbetade inom CEN eller ISO.

Standarder med beteckningen EN är Europastandarder. Dessa fastställs alltid som svensk standard och får då beteckningen SS-EN. Standarder med beteckningen ISO är internationella standarder från ISO. SIS kan besluta att fastställa ISO-standarder som svensk standard. De får då beteckningen SS-ISO.

Många standarder är fastställda av både CEN och ISO och får då beteckningen SS-EN ISO i Sverige. De flesta svenska standarder från CEN eller ISO är inte översatta till svenska utan är enbart publicerade på engelska.

På sis.se finns även standarder från andra organisationer.

Mer information om standarder från hela världen.

Teknisk specifikation (TS)

Tekniska specifikationer är liksom standarder normativa dokument och ska innehålla krav, ”ska”, eller rekommendationer, ”bör”, eller både och.

Det finns alltså inga skillnader mellan standarder och tekniska specifikationer när det gäller reglerna för deras innehåll. Skillnaden ligger i utarbetandeprocessen, som inte beskrivs här. Den främsta skillnaden är att tekniska specifikationer inte är avsedda att gå på remiss.

För ett helt nytt arbete, eller för ett arbete inom ett ämnesområde som är nytt eller under utveckling, kan en teknisk specifikation passa bra. Då är det möjligt att både utarbeta och revidera en teknisk specifikation i snabbare takt.

Tekniska specifikationer får en beteckning beroende på vilken organisation som har utarbetat och publicerat den. SIS/TS betecknar en nationell utarbetad teknisk specifikation medan en ISO/TS har utarbetats av ISO och en CEN/TS har utarbetats av CEN. När SIS publicerar dessa tekniska specifikationer får de t.ex. beteckningen SIS-CEN/TS.

Teknisk rapport (TR)

Tekniska rapporter är informativa dokument som inte får innehålla krav, ”ska”, rekommendationer, ”bör” eller tillåtelser, ”får”.

En teknisk rapport är lämplig när kommittén vill publicera information som inte passar för en standard eller teknisk specifikation, såsom rapporter, utredningar eller provningsresultat.

Tekniska rapporter kan också tas fram för att komplettera en standard med sådant såsom bakgrundsinformation och exempel.

Tekniska rapporter får en beteckning beroende på vilken organisation som har utarbetat och publicerat den. SIS/TR betecknar en nationell utarbetad teknisk rapport medan en ISO/TR har utarbetats av ISO och en CEN/TR har utarbetats av CEN. När SIS publicerar dessa tekniska rapporter får de t.ex. beteckningen SIS-ISO/TR.

Workshopdokument (WA)

Om det är bråttom, och särskilt om det inte finns en kommitté för ämnesområdet, kan ett workshopdokument vara rätt produkt. Arbetssättet med workshop är inte enligt grundprinciperna transparens, öppenhet eller konsensus. Ett workshopdokument kan senare uppgraderas till en teknisk specifikation eller en standard av en kommitté, enligt standardiseringens grundprinciper.

Ett workshopdokument utarbetas av en workshop som kan bildas av SIS, CEN eller ISO för att svara mot ett brådskande behov på marknaden. Ett workshopdokument utarbetas således inte av en kommitté.

Workshopdokument får innehålla krav, ”ska” eller rekommendationer, ”bör”, eller både och.

Workshopdokument får en beteckning beroende på vilken organisation som har utarbetat och publicerat den. SIS-WA betecknar nationellt utarbetade workshopdokument medan en IWA har utarbetats av ISO och en CWA har utarbetats av CEN. När SIS publicerar dessa workshopdokument får de t.ex. beteckningen SIS-IWA.

Handbok (SIS Hb)

Syftet med handböcker är att komplettera en eller flera standarder genom att skapa förståelse för hur standarden kan tillämpas. Handböcker kan innehålla rekommendationer, tips och råd gällande tillämpningen av standarden. En handbok är en beskrivande produkt med syftet att nå en bredare publik, eller underlätta implementering av den eller de standarder som den kompletterar.

Handböcker är nationella produkter och har ingen motsvarighet på CEN eller ISO. De får beteckningen SIS Hb.

Gällande och upphävda standarder

När en svensk standard har status ”gällande” och sedan uppdateras, även kallat att den revideras, publiceras den i en ny utgåva. I SIS abonnemang eller på sis.se framgår vilken status en standard har. Att en svensk standard är gällande innebär att den inte överlappar med någon annan svensk standard, det vill säga det finns endast den svenska standarden med just den omfattningen och innehållet. Att standarden är gällande betyder även att SIS tar ett aktivt förvaltningsansvar för den. Det innebär att SIS, vid förbestämda tidsintervall, säkerställer att den genomgår så kallade ”systematiska översyner”.  Baserat på en sådan översyn kommer standarden att fortsätta att vara gällande i samma utgåva (”bekräftas”), uppdateras i en ny utgåva (”revideras”) eller upphävas.

När en svensk standard har status ”upphävd” är den således inte längre gällande, till exempel för att standarden har ersatts av en annan utgåva av samma standard, eller av en annan standard, eller att det har tagits ett beslut av SIS att standarden inte längre är relevant. Ett vanligt fall för att bli upphävd är när en nationellt utarbetad svensk standard ersätts av en CEN- eller ISO-standard med samma omfattning och innehåll som publiceras som svensk standard.

När standarden är upphävd genomför SIS inte längre någon aktiv förvaltning av den vilket innebär att standarden inte kommer att genomgå systematiska översyner. Det går fortfarande att tillämpa en upphävd standard, till exempel om en produkt tillverkas efter just den standarden, eller om ett avtal hänvisar till just den standarden. Däremot är det inte möjligt att hävda att man följer svensk standard om man tillämpar en upphävd standard.

Om det finns intresse att  göra en upphävd standard gällande igen, och det inte finns några andra överlappande svenska standarder med samma innehåll, kan du kontakta SIS.

Om standarden har ersatts av en ny utgåva eller av en annan standard framgår det oftast på sis.se vilken den ersättande standarden är. Det går även att söka på, köpa och ladda ner upphävda standarder i SIS abonnemang och på sis.se.

Standarder och lagstiftning

Standarder är i grunden frivilliga att använda, oavsett om de utarbetats av SIS, CEN eller ISO.  Standarder får inte stå i konflikt med lagstiftning eller innehålla krav på att lagstiftning ska följas. Användare av standarder förutsätts följa gällande lagstiftning.

Standarder kan däremot innehålla information om relevant lagstiftning inom det eller de områden som standardiseras. Standarder kan även användas som ett verktyg för att uppfylla lagstiftning. Standarder kan åberopas i lagstiftning, avtal eller andra sammanhang och därigenom bli bindande. Ett viktigt undantag när det gäller standarders frivillighet är eurokodstandarderna som är obligatoriska att följa.

Läs mer om eurokodstandarderna

Standarder ska heller inte innehålla avtalskrav.

Regler i standarder

Inom standardiseringen används de kategorier av regler som beskrivs nedan. 

  • Krav: Ett krav är ett uttryck som anger vad som behöver uppfyllas om efterlevnad av dokumentet ska kunna åberopas. Krav anges med ska (eller ska inte).
  • Rekommendation: En rekommendation är ett uttryck som anger en valmöjlighet eller ett tillvägagångssätt som bedöms vara särskilt lämpligt, utan att nödvändigtvis nämna eller utesluta andra. Rekommendationer anges med bör (eller bör inte för avrådanden).
  • Instruktion: Instruktioner anges i imperativ form och används för att ange hur något görs eller utförs, till exempel "Placera provstycket i kammaren".
  • Förklaring: En förklaring är ett uttryck som förmedlar information. En förklaring kan uttrycka tillåtelse, möjlighet eller förmåga. Tillåtelse anges med får. Möjlighet och förmåga anges med kan (eller motsatsen kan inte).
  • Yttre begränsning: Utöver ovanstående regelkategorier finns även möjlighet att ange information i form av så kallade yttre begränsningar. En yttre begränsning är en begränsning eller skyldighet, till exempel till följd av författningskrav eller naturlagar, som inte utgör en regel i standarden. Yttre begränsningar anges med måste.

Mer information om regler finns i SIS läs- och skrivanvisningar för standarder.

Bedömning av överensstämmelse

Vid bedömning av överensstämmelse kontrolleras att krav på en produkt, process, tjänst, person, system eller organisation är uppfyllda. Kravuppfyllelse kan bedömas av en tillverkare eller leverantör (första part), en användare eller inköpare (andra part) eller en oberoende organisation (tredje part).

Bedömning av överensstämmelse görs mot krav, och det är därför inte möjligt att använda standarder som inte innehåller krav för detta ändamål. Standarder som innehåller krav skrivs enligt neutralitetsprincipen, vilket innebär att överensstämmelse ska kunna bedömas av en första, andra eller tredje part. Kommittéer som vill ange krav på hur bedömning av överensstämmelse görs ska göra det i ett separat dokument. Detta kallas separationsprincipen.

Läs mer om hur bedömning av överensstämmelse kan intygas genom certifiering.

Mer information om hur bedömning av överensstämmelse kan intygas genom verifiering eller validering.

Tekniska handelshinder och Världshandelsorganisationens principer

Avtalet om tekniska handelshinder (TBT) utgör en del av Världshandelsorganisationens (WTO:s) avtal och syftar till att säkerställa att onödiga handelshinder inte skapas och upprätthålls. Standardiseringen omfattas av avtalet om tekniska handelshinder, och Sverige har åtagit sig att följa avtalet. Särskilt relevant för SIS verksamhet är bilaga III till avtalet, som handlar om god sed vid utarbetande, fastställelse och tillämpning av standarder.

läs mer om avtalet om tekniska handelshinder på WHO:s webbplats.

Standardiseringen tillämpar följande principer med koppling till avtalet:

  • Transparens
  • Öppenhet
  • Opartiskhet och konsensus
  • Relevans och effektivitet
  • Koordinering med andra standardiseringsorganisationer

För mer information om dessa principer, se bilaga 4 i WHO:s översyn av införandet av avtalet (på engelska och laddas ner via EHO:s webbplats).